- Color.. Viskade Moonbem. En tår rann sakta ner från Moonbeams öga.
- Du kan inte göra något, Moonbeam. Sa Celebi.
Moonbeam orkade inte svara, han orkade heller inte fråga hur Celebi visste hans namn.
- Umbreeeeeeeeooon! Skrek Moonbeam. Han stog inte ut med tanken att Color var borta.
- Lugna ner dig nu! Pep Celabi.
- JAG TÄNKER INTE LUGNA NER MIG! JAG TÄNKER INTE LEVA LÄNGRE! Skrek Moonbeam och sprang ut ur skogen. Förblindad av sina egna tårar.
Varför! Varför hände detta! Varför just mig!? Tänkte Moonbeam förtvivlat. Han fortsatte och springa. Han sprang ut ur skogen. Han sprang långt, långt, långt bort från skogen. Tillslut stannade han upp.
- Hjälp! Sa Moonbeam för sig själv. Moonbeam var tillbaka i Thunder' revir. Flocken var iallafall inte i närheten. Moonbeam började gå iväg från reviret. Han ville inte ha bråk. Han skulle inte klara det kände han.
- Du har återvänt, Moonbeam? Sa en röst. En röst som lät som Thunder.
Moonbeam vände sig om. Där stog mycket riktigt Thunder.
- Jag.. såg inte vart jag gick. Sa Moonbeam.
- Gick? Skrattade Thunder.
- Ja! Skrek Moonbeam.
- Du sprang som en galning!
Moonbem fnyste.
- Som du vet så dödade du en flockmedlem, Moonbem. Hånlog Thunder.
Moonbem stirrade på Thunder och sa:
- Du tänker döda mig, eller hur?
- Mycket riktigt... Sa Thunder.
Moonbeam började gå baklänges.
- Du skulle inte våga fly härifrån, Moonbem! Röt Thunder.
- JAG GÖR BÄST JAG VILL! Röt Moonbeam tillbaka.
- Det.. gör.. du .. INTE! Röt Thunder.
Moonbeam vände sig om och började springa. Han såg att Thunder hade satt efter honom.
- Kom tillbaka! Ropade Thunder ursinnigt.
- Tänk för att jag inte har någon lust att göra det! Ropade Moonbeam till Thunder.
Gud vad han blivit kaxig! Tänkte Thunder och ökade tempot.
Moonbeam såg att Thunder knappade in. Thunder var ju en Jolteon och var bra mycket snabbare än Moonbeam. Varför fly tänkte Moonbeam. Varför ska man egentligen leva ett liv som detta? Han stannade upp och vände sig mot Thunder.
- Du ger upp? Morrade Thunder.
- Ger upp? Jag ger upp livet. Jga tänker inte leva mer. JAG TÄNKER DÖ! Röt Moonbeam.
Thunder ryggade lätt tillbaka. Han sa:
- Moonbeam.. Vad har..?
- DET SKA DU INTE BRY DIG OM! SKULLE DU INTE DÖDA MIG? SÄTT IGÅNG! SLIT MIG I STYCKEN! Röt Moonbeam. Ännu högre än förr.
- Men snälla Moonbeam.. Kan du inte förklara..?
- Nej! JAG TÄNKER INTE LEVA MYCKET LÄNGRE TILL! DÖDA MIG NU ELLER SÅ GÖR JAG DET SJÄLV! Skrek Moonbeam.
- Men snälla Moonbeam!
- Wraaoh! Röt Moonbeam och började springa iväg.
- Moonbeam..? Viskade Thunder innan han satt fart och sprang efter Moonbeam.
Moonbeam ökade farten när han såg att Thunder var efter honom.
- Moonbeam, stanna! Röt Thunder.
- Aldrig! Röt Moonbeam.
Thunder skakade på huvudet och satte upp farten ännu mer. Moonbeam såg det. Han hade börjat bli trött nu. Han flåsade högt medans han sprang.
Han är trött. Om jag sätter upp farten ännu mer kommer han nog stanna. Tänkte Thunder och började öka takten.
Moonbeam hade kommit till det berg som han hoppat ifrån när han dödat Rey. Han kunde känna doften av blod.
- Moonbeam? Viskade Thunder. Han hade just stannat på berget där Moonbeam stog.
- Vad.. är.. det! Flåsade Moonbeam.
- Moonbeam... Det du gjorde när du dödade Rey gjorde mig så förvandad. Jag skulle aldrig trott det om dig! Sa Thunder. Men han lät inte som om han ville ta hämnd.
Moonbeam blängde ilsket på honom innan Thunder tog till orda igen.
- När jag såg dig här idag hade jag bara en tanke i huvudet: Att döda. Men när jag såg dig i ögonen såg jag vilken enorm sorg du bär på!
- C-color.. Viskade Moonbeam och stora tårar sipprade ut från hans ögon.
- Color? Frågade Thunder förvirrat.
- Color.. Min syster.. Sa Moonbeam och hans ansikte var alldeles fuktigt.
- Kan.. du berätta vad som hänt, Moonbeam? Frågade Thunder.
Moonbeam såg upp på Thunder allvarliga ansikte och sa:
- Jag.. ska försöka, Thunder.
- Bra! Sa Thunder
Moonbeam tog ett djupt andetag om började berätta. Han berättade allt om vem Rey egentligen var, varför han dödade honom, hur han träffade Color, hur Color försvann från världen och tillslut varför han hade kommit hit. Moonbeam avslutade sin historia med en suck. Thunder som stått stilla och tyst medan Moonbeam berättat gav ifrån sig en tung suck.
- Moonbeam? Sa Thunder försiktigt.
- J-ja?! Sa Moonbeam. Han orkade nästan inte stå ut med att få uppleva det som hänt en gång till.
- Det finns tyvär inget jag kan hjälpa dig med. Sa Thunder.
- Jo det finns det! Hickade Moonbeam.
- Gör det? Vad för något i då fall? Frågade Thunder.
- Du skulle kunna avsluta min saga.