Moonbeam satt och åt middag. Han hade satt sig 5 meter utanför flocken. Samma sak hade Rey gjort fast han satt på motsatta sidan av flocken. Då och då gav Rey Moonbeam en hatfull blick. Samma sak gjorde Moonbeam. Moonbeam skyndade sig att äta upp sin bit av stantler som flocken lyckats fånga och gick iväg till sin lya. Rey var också klar med sin mat. Han gick till sin lya och kröp ner där. Moonbeam kröp ner i sin lya. Han låg vaken länge och när han var säker på att alla eons och eevees sov kröp han upp igen. Han gick upp på en klippa vid havet. Där hade han jättebra utsikt. Han såg upp på stjärnorna och månen. Som den natten han hade utvecklats verkade månen ge honom någonslags kraft. Han såg ner i havet. Det var verkligen vackert. Månen speglade sig så fint och en jolteon stog på en klippa. Man såg hans spegelbild. Moonbeam ryckte till. En Jolteon. Han såg upp och där stog Rey.
- Nu ska du inte komma undan. Viskade Rey.
- Du menar att det är du som inte kommer undan. Morrade Moonbeam.
Rey skrattade ett ondskefullt skratt som fick nackhåren på Moonbeam att resa sig.
Moonbeam gjorde sig osynlig och sprang på ljudlösa tassar fram till Rey och tacklade ner honom i vattnet. Rey skrek till när han ramlade ner. Det var höst så det kan inte ha vart varmt i vattnet. Moonbeam gjorde sig synlig igen och tittade ner på Rey som försökte kravla sig upp ur vattnet. Moonbeam började skratta. Det lät inte lika ondskefullt som när Rey gjorde det men det var iallafall bättre än att stå tyst. När Moonbeam tog ett steg närmare klippan han stod på så snubblade han på en lös sten och ramlade i vattnet med ett plask. Rey såg sin chans och gjorde en åskstöt i vattnet. Moonbeam höll på att skrika av smärta man han förblev tyst. Han ville inte väcka någon annan. Det ända han ville var att hämnas på Rey. Moonbeam fick kraft av månen och hämtade sig snabbt. Han hoppade upp ur vattnet och upp på en klippa som stog ganska långt ner. Han tittade på Rey med hat. Rey hade hoppat upp på en klippa nära Moonbeams. Dom stirrade nu på varandra. Moonbeam hopade fram mot Rey som hoppade undan. Moonbeam höll på att ramla i vattnet igen med återfick balansen. Rey stog på klippan han hade stått på innan han hoppade. Moonbeam tog sats och hoppade upp till en av dom högsta klipporna. Rey följde efter. Moonbeam morrade hotfullt. Det gjorde Rey också. Moonbeam rusade fram och bet tag i Rey's nacke men släppte nästan på en gång. Att få ansiktet fullt med taggar hör inte till roligheterna. Rey sköt iväg en stor blixt. Moonbeam hoppade undan. Men det var på håret att han blev träffad. Han gjorde sig osynlig och sprang imot Rey. Rey som inte var berädd ramlade ner på marken. Han hade ramlat på en vass sten som gjorde ett hål i hans rygg. Rey kom sakta upp på fötter. Moonbeam var fortfarande osynlig så Rey visste inte vart han var. Men Moonbeam var alldeles bakom Rey. Moonbeam närmade sig försiktigt Rey bakifrån och.. Högg till!
- Jooooooolteeeeon! Skrek Rey och föll ihop igen. Moonbeam gjorde sig synlig igen och rev till Rey i ansiktet. Moonbeam hörde springande steg ifrån lyorna längre bort. Men Moonbeam brydde sig inte om det. Det ända han ville vara att döda Rey. Att få krossa hans ben i kroppen. Att få känna den varma smaken av blod på tungan... Nu hade hela flockan samlats runt omkring Rey och Moonbeam. Men Moonbeam brydde sig lika lite om dom som om dom hade varit en fluga. Men flocken stirrade på Moonbeam och Rey som om dom hade sett ett spöke. Moonbeam högg tag om Rey's strupe och brydde sig inte om dom skrikande eons och dom pipande eevees. Det ända han brydde sig om var.. Rey. Han bet hårdare. Rey verkade ha tappat andan men han hjärta bankade forfarande kraftigt. Moonbeam bet hårdare, och hårade. Tillslut var Rey's kropp alldeles.. stel. Och hans hjärta rörde sig inte längre. Moonbeam hade gjort det! Han hade hämnats. Han hade klarat det. Först då kom han att tänka på att han dödat en flockmedlem. Och straffat om man dödade en flockmedlem var ju... döden. Han såg upp på Thunder. Moonbeam såg hans ilska. Moonbeam tänkte snabbt. Om han stannade här så skulle han vara död innan han hunnit säga hejdå. Han tog ett högt skutt över alla eons och eevees och landade på en stor klippa när vattnet. Han tog ännu ett skutt denna gång ner mot vattnet. Han landade i vattnet med ett ljudligt plask. Han stannade under ytan. Länge.. länge.. När han tillslut vågade komma upp så var alla eons och eevees redan borta. Men Moonbeam visste att han inte kunde stanna här. Han hoppade snabbt upp ur vattnet och skakade av vattnet som gjorde hans päls tung. Sedan började han gå. Han visste inte vart han skulle gå men han tänkte iallafall försöka hitta ennu en ny flock att få bo i. När han gått cirka 2 kilometer stannade han upp. Han kände lukten av något. Lukten värkade bekant men han kom inte ihåg var han hade känt den förut.
- Hej Moonbeam. Sa en röst och en espeon kom ut från en buske.
- Vem är du..? Morrade Moonbeam hotfullt.
- Känner du inte igen mig? Frågade espeonen.
- Nee.. joo.. kanske.. Mumlade Moonbeam.
Espeonen log och i det ögonblicket förstod han vem det var. Det var Color.
- Color!? Utbrast Moonbeam.
- Det är jag. Sa Color och log.
Moonbeam mumlade något ohörbart.
- Jag har saknat dig.. Sa Color.
- Har du..? Jag trodde inget gillade mig. Mumlade Moonbeam.
- Ingen gillar dig? Mamma och pappa är jätteoroliga. Dom skickade Rey efter dig. Sa Color.
- Va! Skickade dom Rey efter mig? Röt Moonbeam.
- Ja! Sa Color snabbt.
- Varför skickade dom REY! Röt Moonbeam högt.
-Tyst! Sa Color, någon kan höra dig.
- Men.. varför.. Varför gjorde dom det!?
- Tjaa.. Dom tyckte väl att han var den mest begåvade ungen. Sa Color.
Moonbeam fräste.
- Men det tyckte inte jag! Sa Color snabbt.
- Varför har du kommit hit? Frågade Moonbeam.
- För att.. att... Stammade Color.
- Ut med språket! Sa Moonbeam.
- För att.. jag gillar dig! Alltså inte kär men, vänner liksom. Sa Color mycket snabbt.
Moonbeam tittade på Color sen sänkte han blicken.
- Jag gillar dig också.. Mumlade Moonbeam.
Color log, Moonbeams liv kanske inte var så förfärligt ändå?
- Color.. Sa Moonbeam.
- Ja? Sa Color.
- Vill du följa med på min resa till frihetens land?
- Det är därför jag kommit, Moonbeam. Sa Color och skrattade.
Moonbeam log, det gjorde Color också..